Överraska familjen med mjölk- och glutenfria scones till frukost

Idag vaknade jag med tuppen! Tänkte först ligga kvar i sängen, bara mysa och läsa en stund. Men, när Liza och Joakim var här över påsk överraskade hon oss med nybakade scones till frukost. Jag var ute med Yoyo när hon vaknade och hade ingen aning om att det väntade nybakat hemma på frukostbordet. Jag blev innerligt glad när jag kom hem från min och min gula lilla mysings prommis.
30261044_10155475346381662_7426064429776633856_o

Kände att jag ville göra samma sak för Daniel och tjejerna idag. Så nu står det nybakade scones på bordet. För receptet klicka här.

Håller även på att koka svarta bönor som stått i blöt över natten, ska göra bönbiffar till lunch och eventuellt testa att baka bröd på dem också. Men jag har aldrig gjort det och måste hitta ett bra recept som jag kan att stödja på mig på.

Det ligger nötter i blöt på bänken också. Valnötter som ska bada i fyra timmar och mandel som ska ligga där i åtta timmar. För att sedan torkas i torkugnen.

Vädret ser ut att bli helt okej idag, så strax ska hundarna få sin frukost – toppad med flytande b-vitamin. Kom på att det gav jag ju alltid Cartina (min kära häst som är i himmelen nu) när hon fällde. För att hjälpa henne med fällningen. Så när jag vaccinerade hundarna häromdagen, frågade jag veterinären om det var samma sak med dem. Och det var det. Det var bara bra för dem och pälsen skulle bli blankare också, sa hon.

Dessutom fick jag en förklaring till att Meya så mystiskt fällt hela vintern. Hon blev av med livmodern i oktober, när hon fick livmoderinflammation. Efter ett sånt ingrepp byter de ofta päls, får mer underull. Så – nu har jag en förklaring till varför golvet varit svart av päls varje morgon. 🙂

Annonser

Glutenfria mjölkfria scones

30411500_10155475345951662_3746532605462315008_o
Ingredienser:
1,5  dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
1 dl durramjöl
1,5  dl kikärtsmjöl
1 dl hirsmjöl
1 dl havremjöl – glutenfritt
3 msk chiamjöl
1 msk fiberhusk
3 tsk bakpulver
0,5 dl kokosflingor
0,5 tsk kanel
0,5 tsk vaniljpulver
0,5 tsk salt
1 dl kokosolja
1 burk kokosgrädde

Gör så här:
Blanda samman alla torra ingredienser. Ha sedan i kokosoljan, nyp ner det tillsammans. Häll i kokosgrädden, knåda ihop så det blir en lite kladdig deg. Fördela sedan ut på ett bakplåtspapper. Skär med en kniv kors över och nagga lite med en gaffel.r

In i ugnen 155 grader, i ca 35-40 min, jag hade plåten långt ner i ugnen.

Jag kommer att ha på nötsmör eller pumpasmör, kanske uppkokade bär eller spenat och rödlök. Resterande i familjen kommer att ha på Bregott, ost eller uppkokade bär. 🙂

Jag har haft influensan. Haft feber och nästan ingen baksnuva… :)

På annandag påsk kände jag att det var något som var på gång i kroppen, den kändes inte alls okej. Tunga ben, trött sinne och småont i både hals och huvud. Trodde dock inte att det var någon fara. Jag hade bara lite förhöjd temp 37,3 grader är ju ingenting.

Dagen efter, när jag skulle jobbat heldag följt med ett kvällsjobb smällde influensan till! Jag frös något ofantligt, var genomtäppt i näsan. Men jag tänkte, asch, jag har ju datorn hemma och kan jobba hemifrån. Det larmade på ett system som jag vanligen inte jobbar, med, men jag startade om och det började mata java-errors i loggen. Inte bra, men eftersom jag inte jobbar med applikationen vanligen visste jag ju inte om det var normalt. Den gick upp okej annars och felmeddelandet verkade röra en integration. Jag kände dock att min hjärna inte var på topp, inte kroppen heller som sagt. Meddelade mina kollegor att jag skulle tillbringa dagen i viloläge och att det inte var tal om något kvällsjobb. Inga problem sa de och så sköts det till fredag morgon istället.

När jag låg där i sängen funderade jag på om jag verkligen skulle orka jobba på fredagen. Det värkte i kroppen, näsan var igenkorkad. Jag vet ju hur det brukade vara förut när jag fick något sånt här. Hosta i sådär sex veckor efter och ingen löpning under den tiden. Jaja, tänkte jag. Då får det bli så. Ingen idé att stressa upp sig över det.

Men jag hade en plan i huvudet för hur jag skulle ta hand om denna eländiga influensa. Jag tog ner nässköljen från hyllan. Använde den flera gånger under dagen. Och fick igång en näsa som funkade, det rann åt rätt håll. Nästan allt i alla fall! Jag fick snyta och snyta och snyta! Gissa om jag var lycklig för det. Baksnuva är inte kul, tror att det irriterar svalget massor.

Dessutom blev jag riktigt nöjd när termometern först visade på 38,1 grader och senare var upp på nästan 39 grader! Jag har inte haft riktig feber på länge, jag minns inte ens när den var så hög sist. Kroppen verkar äntligen förstå hur den ska ta hand om influensavirus! Jag var och är så lycklig över att ha haft feber och snuva som rinner åt rätt håll.

30127813_10155474225951662_6125395882683662336_o

Nåväl, strategin med nässkölj funkade bra. Sen körde jag på med min vanliga morgonrutin, alla mina vitaminer, mineraler, vitlöksklyfta 1-2cm, rå ingefära, benbuljong, rödbetsjuice, en citron. Och så min blandning med gurkmeja, cayennepulver och svartpeppar. Denna blandning häller jag i ett glas varmt vatten, tillsätter 0,5-1 tsk svartkumminolja och dricker. Det gör jag varje morgon. Men i tisdags när jag var som sämst drack jag denna blandning säkert 4-5 gånger. Kände efter varje omgång att det gjorde nytta. Dessutom sköljde jag munnen med KS flera gånger och svalde ner en klunk varje gång. Vissa gånger när jag snöt mig utan att ha sköljt med nässköljen droppade jag KS även i näsan, allt för att få bort de eländiga virusen.

Tog även 1 tsk raw honung med 1 tsk svartkumminolja några gånger under dagen.

Jag har tur för min aptit blir sällan påverkad. Jag åt ju utan problem under hela cellgiftsbehandlingen och så även n,u trots feber och värk i kroppen. På morgonen åt jag min vanliga frukost, 1 banan, 1 äpple, 1 kiwi, 0,5 dl uppskuren ananas, på den kanel, ingefära, kardemumma, nejlika, lakriktspulver, min hemgjorda müsli och kokosgrädde. Superdupergott! Hade bakat glutenfria scones dagen innan, så det blev ett par sådana också, med pumpasmör, rödlök och spenat som pålägg. Smarrigt!

Minns inte vad jag åt resterande mål, men det var nog vegetariskt, eventuellt lax också.

Låg i sängen och läste i Outlander-boken, nu är jag på The Fiery Cross. Det är en riktigt bra historisk serie. Men om man inte gillar tjocka böcker så ska man inte försöka sig på den. Den här delen är på över 1400 sidor.

30124429_10155474262616662_313113595598602240_o
Kortet är från en annan dag när jag satt ute i solen, läste och smaskade på muffinsen jag har lagt bland de glutenfria, laktosfria

När jag inte läste vilade jag. Övade lite på min app där jag försöker lära mig spanska. Kan varmt rekommendera Duolingo.  Jag försöker att öva minst fem minuter varje dag och känner att det blir fler och fler ord som fastnar i mitt spanska vokabulär! Riktigt roligt!
29792832_10155474303381662_1639652689220468736_n

Trots att jag tog det så lugnt hela tisdagen var det inga problem att sova på natten. Jo lite, var tvungen att gå upp och byta om två gånger, tröjan var plaskblöt av svett. Jag förstod att febern var på väg ner….

På onsdagen när jag vaknade var tempen nere på 37,3 – något förhöjd jag ligger normalt runt 36,6. Men – jag kände mig pigg, halsen var rätt okej och näsan var inte täppt. Det rann fortfarande lite men inte alls som dagen innan.

Torsdagen kände jag mig ännu bättre. Men ack, vår minsting vaknade hostig och fick jättehög feber. Ont i magen, kaskadkräktes. Låg helt slut i soffan i flera timmar. När hon ställde sig upp fick hon ont i magen och blev illamående. Stackars lilla tjej. Men, idag är hon piggare. Fortfarande över 39 grader, jätteont i halsen. Men hon har inte ont i magen och har ätit bra. Har tom ätit honung med svartkumminolja, druckit granatäppeljuice…så vi hoppas att hon snart är bra också. Och att ingen annan blir sjuk.

Jag fixade dessutom fredagsjobbet! Tjoho! Och fick en härlig långpromenad med bästa hunden Yoyo i vårsolen.
30222138_10155474226036662_3719652866172911616_o
Så min influensa är snart ett minne blott, hoppas jag, är lite snorig fortfarande men annars känner jag mig som vanligt. I morse tänkte jag, det känns ju så bra att jag skulle kunna om jag vågade springa en runda. Men riktigt så bra är det inte än kände jag efter att ha varit vaken en stund. Men ändå!
Och det är bara tre dagar sen jag låg helt pall i sängen. Tror faktiskt att antiinflammatorisk kost, sömn, stresshantering och att vara hyfsat vältränad gör underverk! Så om mr C inte kommer tillbaka är jag tacksam för att jag fick den. För jag hade aldrig gjort en så stor livsstilsförändring annars. Men visst är det lite läskigt att ha haft honom så påtagligt i kroppen. Man inser att man inte är odödlig. Och blir samtidigt mer ödmjuk till livet.
Nu ska jag ta en skål med bär, en kopp chaga-te och sällskapa min härliga familj i tv-soffan. Tror vi har ett avsnitt Mästerkock att titta på. 🙂

Äta Letrozol och ändå känna sig hyfsat okej

Nu har jag ätit Letrozol Stada i ett år och tre månader. Det är ganska länge, ändå är det måååånga dagar kvar att ta dessa otäcka små tabletter. Jag undrar hur mycket de påverkar min kropp på insidan. Om de skadar mer än de skyddar mot en eventuell återkommande hormonell cancer. Det är trist att eventuellt ta dem helt i onödan. Men nu när jag har börjat ta dem så känns de nästan som ett slags ”napp”, om jag slutar – tänk om cancern kommer tillbaka…….

Ändå tror jag att det är så. Att de liksom skyddar en del att de faktiskt sänker risken för att återfall med tio procent. Om du som läser har andra siffror än så, snälla informera mig! Ibland funderar jag på att lägga bort dem, men sen tänker jag att en halv sån liten tablett som kanske sänker risken för att det kommer tillbaka med tio procent, är okej.
aroma
För om jag slutar och den kommer tillbaka och jag trots allt mår rätt hyfs med dem i kroppen lär jag ångra ihjäl mig. Jaja, vi får se. Jag var ju utan i nästan ett år efter bekräftad cancer. Anledningen till att jag började ta dem var läkaren som halvt skrämde livet ur mig. Här kan du läsa varför jag började med Letrozol. Kanske att jag äter dem så att det har gått fem år sedan sista cytostatika. Då är det tre år kvar. 1095 dagar, 547,5 tabletter kvar att svälja ner. Jag tar ju bara tabletthalvor, tänker att det räcker när man är så liten som jag. Och onkolgen som var vänlig nog att ta östrogen-prov på mig sa att östrogenvärdena var tillräckligt låga efter det att jag börjat äta otäckingarna (eller kanske räddarna?!).

Det är tufft att ha haft cancer. Hela tiden när man pratar om något som hänt tidigare i livet tänker jag, ”det var före” eller ”det var efter”. Jag försöker dock att inte gå omkring och oroa mig för att den återkommer, för att stressa över det är förmodligen det sämsta man kan göra. Jag tror att stress kan utlösa en cancer. Framförallt långvarig stress. Själv var jag superstressad i nästan ett års tid när jag bytte jobb och inte alls trivdes. När man inte kan somna en fredagkväll för man ligger och funderar på jobbet, då är det inte bra! Tack och lov fick jag möjligheten att komma tillbaka till min gamla tjänst. Visst har vi mycket att göra här också och det kan vara stressigt stundtals, men jag kan 99 gånger av 100 somna på kvällen och sover riktigt bra.

Sedan cancerdiagnosen tar man inte livet för givet. Jag fyller femtio år i höst och vi har bokat en resa till Dubai, men numera tänker jag alltid: Hoppas att jag är frisk då. För även om jag känner mig frisk och pigg – trots Letrozolen – så är ju cancer en lömsk sjukdom. Man känner sig inte särskilt sjuk. Visst – jag var väldigt trött våren innan jag fick besked. Var hos läkaren som kollade D-vitaminnivån i blodet. Det var okej. Han trodde att det var att det varit mörkt så länge som gjorde att jag kände mig så trött. Men annars kände jag ingenting, mer än ångest när jag upptäckte knölarna i bröstet.

cal

Numera proppar jag i mig en massa olika sorters tillskott, framförallt D-, B-, K- E-vitamin, magnesium och zink. Tar även jod några dagar i veckan, Bromelain varannan dag, multivitaminer varannan dag och så chlorella. Dessutom stoppar jag i mig gurkmeja med lite svartpeppar och cayennepeppar. Det blandar jag i varmt vatten med några droppar svartkumminolja. Och så äter jag en vitlöksklyfta och en centimeter ingefära varje morgon. Dricker 1 dl rödbetsjuice. På kvällen innan jag lägger mig tar jag kalcium som jag hoppas kan motverka att skelettet blir ännu skörare, vilket kan vara en biverkan av Letrozol. Anledningen till att jag tar kalcium på kvällen är att jag inte vill ta det  i samband med mat. Det gör ju att ph-värdet blir mer basiskt och det gör det svårare för kroppen att tillgodogöra sig näringen i maten. Sen – så fort jag känner att det eventuellt är en annalkande förkylning tar jag min häxblandning och gurglar med KS.

Men jag mår ju trots allt rätt okej. Om man bortser från hårväxten i ansiktet – som Letrozolen är boven till. Hårväxten där tuktas en till två gånger i månaden med min ansiktsepilator. Den funkar kanon! Däremot måste jag se till att verkligen tvätta rent och smörja med både EMS-salva och svartkumminolja efteråt för att inte få utslag.

Löpningen går riktigt bra, jag jobbar med mitt mål att kuta 200 mil i år. Hittills har jag fått ihop dryga 41 mil så det är på rull. I eftermiddags var det riktigt otäckt väder, regn och kallt. Det hade regnat hela dagen och enligt prognosen skulle det avta framåt eftermiddagen. Men icke, det regnade på. Kan inte påstå att jag hade jättelust att dra på löparskorna… Dock har jag sett på min gyllene hund att hon behöver röra på sig lite mer efter hennes elva nätter på hundpensionat, när vi tillbringade tiden på Gran Canaria. Sagt och gjort, jag drog på underställ och pricken över i, en regnjacka och stack ut i det kylande regnet. Men väl ute var det inte alls så illa som det kändes. Visst blev jag blöt, särskilt om fötterna, det rann små bäckar över cykelvägarna där vi kutade. Det riktigt klafsade om strumporna i skorna innan vi var hemma. Men på något sätt så var rundan ändå mysig.

Jag hade ett annat nyårsmål, att yoga två till tre gånger i veckan, det går hyfsat. Och yoga är balsam både för kropp och själ! Om jag någon gång inte kan springa längre kommer jag att yoga sex-sju dagar i veckan.

Jo, vi har varit på Gran Canaria, i Bahia Feliz på semester. Vi hade inte sådant kanonväder som vi har haft de senaste gångerna tidigare. Första dagen var gråmulen och det regnade från morgon till fram på eftermiddagen. Vi sa att det gjorde inte så mycket, vi behövde ju ändå handla på oss frukost och andra förnödenheter till middagsfixandet. Sen är det alltid spännande att strosa omkring när man kommer till ett nytt ställe.

28695032_10155386855091662_406922258_o

Det slutade med att vi först följde strandpromenaden i Bahia Feliz, sen gick en bit lite längre från havet för att slutligen hamna på strandpromenaden i San Agustin. Barnen var helt fantastiska, de gnällde inte en enda gång. För vi gick ganska långt, drygt fem kilometer. Inte i ett streck, först lunchade vi på en asiatisk restaurang vid torget i Bahia Feliz. Jag åt stekta grönsaker i stark sås, det var riktigt gott! Visst kanske de stoppat i en gnutta socker som krydda, men jag hade bestämt mig för att en gång om dagen under semestern äta så bra som möjligt men ändå inte vara krågligare än att be om grönsaker istället för ris, pasta eller potatis/pommes.

Något som de har anammat i både Bahia Feliz, San Agustin och Playa Ingles är smoothies. Det fanns att köpa i stort sett överallt, även grönsakssmoothies! Och man kunde känna att det var riktiga grönsaker i, ibland hade mixern inte riktigt sönderfördelat allt. Supergott!

Jag kämpade på med att samla ”springmil” även under ledigheten. Det är härligt enkelt att bara dra på shorts, tshirt och löpardojor. Att kunna sticka ut lite snabbt och enkelt på morgonkvisten. Att inte frysa i den lätta klädseln, trots att det regnar och blåser 14 sekundmeter. Jag snittade 1,5 mil per löppass därnere i det behagliga klimatet. Sprang fram och tillbaka mellan Baha Feliz och Playa Ingles.


En dag bestämde jag mig för att springa bort till Maspalomas. Så långt blev det inte. Eftersom det blåste så mycket och detta gjorde att vattnet kom långt upp på land blev sanden porös att springa i, även längs med vattenbrynet. Där det brukar vara hårt packad sand var det som att springa i blötsnö. Det blev fyra kilometer i tung sand, jag fick ändra målet och bestämde att jag i alla fall ville ut till spetsen av udden i Maspalomasöknen. Benen kändes tunga därute och ute vid udden var det 10 kilometer kvar till hotellet, så där fick det bli att styra kosan tillbaka. Det fick räcka med 4 kilometer sandlöpning. Så det blev bara en omgång löpning i Maspalomasöknen, resterande rundor fick bli längs med strandpromenaden med sina underbara vyer.

En annan dag blåste det och regnade mer än vanligt i Bahia Feliz. Vi bestämde oss för att ta bussen till Las Palmas. När vi kollade busspriserna upptäckte vi att det var billigare att hyra bil en dag än att åka buss fyra stycken tur och retur. Så det gjorde vi. Vi hyrde en bil och körde upp till Gran Canarias största stad. Och tänk – där var det strålande solsken!! Visserligen blåste det massor, men eftersom Las Palmas har stränder åt olika håll fanns det en läsida. På den andra sida gick vågorna så höga att stranden inte syntes, vattnet sprutade långt upp i staden. Så istället för att gå i affärer strosade vi först runt en stund innan vi åt lunch. Sen gick vi ner till läsidan för att sola och bada. Det var enda gången under tiden på Gran Canaria som jag blev sådär riktigt riktigt härligt somrigt genomvarm!

28695245_10155386855971662_1649607325_o

Vi hade bokat flygresan via Bravo Fly. De verkar inte ha så där jättebra koll på om flighter ändrar starttid. Tur för oss var att vår flygresan hade blivit skjuten på – sex timmar. Hade det varit åt andra hållet vet jag inte hur det hade gått. När vi kom till flygplatsen och ställde oss för att leta upp flighten på skärmen fanns inte vårt flyg med. Hm, vi gick till informationen – som inte heller hittade vår flight. De skickade oss till Primera Air, flygbolaget som skulle ta oss från Las Palmas till Kastrup. Där visade det sig att flyget var ombokat från en avgångstid 13:35 till 19:20. Detta innebar att vi inte fick checka in bagaget och inte hade de några skåp att ställa in det i heller. Vi hade ingen lust att tillbringa hela dagen på flygplatsen och efter att Daniel pratat med två vänliga expediter i en affär tog vi och allt vårt bagage en taxi till Melenara.

Melenara visade sig vara en liten by, med en härlig strand och en hel del restauranger. Vi började med att släpa allt bagage till en av dem och åt en god lunch.

Eftersom solen sken från en klarblå himmel strosade vi ner mot havet. Vi slog läger på en bänk precis vid stranden. Elvira var badsugen, hon öppnade resolut resväskan och svidade om till badkläder. Jag hade redan svidat om från jeans till kjol – men kängorna orkade jag inte packa ner i väskan. Så spanjorerna tittade lite fundersamt på min klädsel, sommarkjol och stora vinterkängor. Men jag hade ju räknat med att stiga på flyget, kliva ur flyget på Kastrup och kylan…….inte att tillbringa dagen på en strand 10 minuters bilresa från Las Palmas flygplats.

28755522_10155386856936662_36548874_o

 

Nåväl, vi hade en ganska skön dag trots allt. Det jobbiga var resan hem, istället för att landa på Kastrup vid 20-tiden landade vi 03:30 och då var det ju fyra timmars körande hem kvar. Först funderade vi på att ta in på hotell, men det kändes helt omotiverat. Checka in vid halvfemtiden på morgonen………. Jag försökte sova under flyget och körde hela vägen hem. Det var tufft, men med några pauser längs vägen gick det ändå bra. Vid halvnio var vi hemma i huset. Underbar känsla. Dock sov vi ingenting under dagen, hade nog varit svårt att lyckas somna i tid på kvällen. Och dagen efter var det ju jobb och skola som vanligt.

Summa sumarum av resan var en underbar tid tillsammans med familjen. Även om vädret inte blev som vi önskat fick nog mer saker upplevda tillsammans än bara strandhäng och hopp i vågorna. Det hann vi förresten med det också, för till skillnad från här hemma regnade det inte konstant hela dagarna…..och inte varje dag.

Nu har det gått snart två veckor sedan vi kom hem och livet rullar på som vanligt. Men jag börjar längta efter våren. Trodde i min enfald att vi skulle komma hem till den. Istället kom vi hem till ett riktigt vinterlandskap. Våra husvakter hade haft en hel del att göra. Sarah och vår härliga svärson hade sett till huset och skottat undan snön, Victor hade till och med skottat garagetaket. En stor eloge till dessa båda! Sarahs mage växer förresten, i maj blir jag mormor! Tjohooooooooo! ❤

Trots att jag jobbade natt igår och blev väckt av en kissnödig Meya klockan 06:00 är jag ändå pigg. Hann med att vika ihop en tvätt, tvätta en tvätt, hänga den, städa toan och vattna blommorna innan det var dags att följa barnen till skolan och cykla ihop med min härliga sambo till jobbet. Nej, han och jag jobbar inte på samma ställe, han har lite längre än jag men vi slog följe fram till min arbetsplats.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad är lycka och Vinterfärger

Imorse stod klockan på 04.30. Planen var att springa en milsrunda innan jobbet. Så blev det också. En lugn skön runda i ett vintervitt Kalmar. Yoyo och jag drog in av den -3 gradiga luften och stack ut. Vi sprang längs Norra Vägen, genom Slottsallén och vände vid Kalmar Slott. Tillbakavägen gick genom en av snöis lite knagglig Slottspark och sedan längs med kusten. Jag älskar att springa längs sjön och vyn över staden från Slottet när det är mörkt. Det är så vackert!

Medan vi kutade lyssnade jag på en för mig ny podd. Positiv psykologi med Benjamin och Estelle. Hann med två avsnitt under rundan. Det ena heter Teorier om lycka vid lyssnandet av det lärde jag mig ett nytt ord. Autonomi – självbestämmanderätt – vissa teorier menar att människan blir som lyckligast om man alltid har det. Jag undrar det om det är så. Ibland kanske valmöjligheterna blir för många och man blir villrådig. Man undrar kanske om man valt rätt…

Lycka för mig kan vara både kortsiktig och långsiktig. Man kan känna lycka för stunden, som idag när jag och Yoyo sprang. När vyn över min härliga hemstad visar sig och jag stannar en liten stund och bara tar in. Att då känna att – jag lever här och nu, fylld med energi trots att klockan inte slagit sex på morgonen. Det är härligt!
Samtidigt som det finns annan lycka, en lycka över att man har en underbar familj. Att ett litet barnbarn är på väg! Att man är lycklig över att vara frisk, att inte gå igenom en cytostatikabehandling och tvingas vara hemma från jobbet, ständigt orolig för nästa behandling eller för att bli smittad av en förkylning.
kalmar

Jag hann även med ett annat avsnitt under morgonjoggen. Där talade de om Positiva känslor Många – inklusive jag själv tänker för lite positiva tankar. Särskilt innan jag gått igenom min cancerbehandling. Efter den har jag på något sätt börjat se livet ur ett annat perspektiv. Det blir så lätt att man känner stressen över allt som ska göras hemma, på jobbet, att man har ett maratonprogram som man måste följa slaviskt och att träningen då blir stressande. Tankarna blir som en nedåtgående spriral. Man  känner sig otillräcklig och orolig.

Ett tips för att vända detta berättade poddarna, var att varje dag skriva ner eller iallfall tänka på fem saker som man är tacksam för. Genom att fundera på detta så började man träna hjärnan att tänka positivt. Det är bra. För visst är det annars så, om vi tar ett utvecklingssamtal – man får nio positiva omdömen och så ett som inte är fullt lika bra. Vilket fokuserar man mest på? Det är bra att försöka träna på att fokusera på de nio i första hand.
Är det någon person man tänker på och är tacksam för under de här fem tacksamhetspunkterna är det bra att berätta det. Dels är det roligt att berätta för någon att denne gjort något bra, man mår ju bra av att glädja någon. Och dels är det bra för den för mottagaren, denne får veta att den gjort något uppskattat och det känns än roligare att hjälpa någon igen. Ibland kanske man gör saker för någon som man inte har en aning om kanske förgyller dagen för någon annan. Glöm inte att le mot alla du möter.

Jag gör ibland ett ”Godmorgon-test” när jag är ute och springer. Jag hälsar på alla jag möter för att se hur många som hälsar. Det gör de flesta och många blir riktigt glada över att någon hälsar på dem. 🙂

På jobbet har vi massor att göra nu. Jag försöker verkligen att behålla lugnet inombords trots att det är fullt upp på alla håll och kanter för tillfället. Och det känns som att det lyckas ganska bra. Jag börjar försöka ta hjälp av så många som möjligt Istället för att uppfinna hjulet själv kollar jag av om någon redan har uppfunnit det. Det gör att jag sparar tid och jag lär mig ju ändå, genom att få reda på vad de redan uppfunnit. 🙂
Och man kan ju bara göra sitt bästa. Behövs det så känner jag att jag hellre jobbar några timmar extra än stressar som en idiot för att hinna med allt på de timmar vi vanligtvis har till förfogande.

Kanske hjälper mina löprundor, träningen på gymmet, yogan och inte minst promenaderna med hundarna att jag orkar med att hålla stressen nere. Att jag oftast känner mig ganska så pigg. Måste förresten visa ett kort från dagens promenad. Visst är det härliga vinterfärger. Vitt och alla olika gråa nyanser. Förr hatade jag hösten och vintern. Suktade efter att flytta söderut. Men inte längre, nu njuter jag av de olika årstiderna, färgerna och att få tända stearinljusen när vi äter middag. Och – snart är det vår. Det är bara ett par månader kvar. Dessutom märker man att det börjar ljusna tidigare och mörkna senare. Vi går mot ljusare tider. 😉

grått

Äntligen är den sega förkylningen med baksnuva ett minne blott! Upptäckt en bra hostmedicin – raw honung och svartkumminolja!

Jag blev som sagt förkyld på nyårsdagen, att springa en milsrunda med bara 3 timmars sömn i kroppen är inte optimalt. Särskilt när hela huset är fyllt med virus… Men nu har jag fått mitt immunförsvar testat! Minns att året när jag fick veta att jag hade bröstcancer. Då hade jag en liknande förkylning som vägrade ge med sig. Jag drogs med den i sex veckor. Den här gången tog det lite drygt två veckor. Daniel var förkyld längre och han brukar klara sig bättre än jag. Så min kostomställning har kanske hjälpt?

Dock har jag fortfarande baksnuva. Mycket utav snuvan rinner liksom bakvägen ner i svalget. Detta gör att det blir irriterat där och att det liksom smärtar. Dock har jag upptäckt att om jag nässköljer ofta, flera gånger varje dag. Om jag plockar fram nässköljen innan jag går och lägger mig, om jag går på toa på natten och sedan direkt på morgonkvisten. Och så givetvis flera gånger under dagen. Om jag gör det då är det lättare att få snuvan att komma rätt. Samma sak är det med vissa yogaövningar – där man liksom lutar sig framåt – dessa övningar gör att snuvan hamnar mer där den ska. 🙂
snor

Måste ju berätta att dessutom höll på att få världens rethosta. Genom en händelse lyckades jag hitta en helt naturlig hostmedicin. Hade läst att svartkumminolja tillsammans med raw honung är bra mot cancer. Svartkumminolja hade jag i skåpet hemma, brukar blanda i det i kokosolja när jag oilpullar.
Honung vet man ju att det är bra när man har problem i luftvägarna och den hade hjälpt barnen när de var förkylda. Så jag tänkte att, jaja, nu när jag är så illa i halsen att det är okej att avviker jag från min regel att inte förtära honung. Anledningen till den regeln är att jag ju försöker hålla sockerintaget på så låg nivå som möjligt. Och det är mycket socker i honung.
Jag tog en halv tesked honung och en halv tesked svartkumminolja. Och vips så lugnade det ner sig i halsen och jag fick sova i lugn och ro! Underbart!!
Dock medförde detta att jag fick utrensningssymptom såsom lätt kliande småutslag på bröstkorgen, men var lätt att stå ut med om man fick sova ostörd!
Har fortsatt med svartkumminolja och honung även efter det att förkylningen är borta. Det känns som att tarmarna mår bra av det.

Men jag glömmer ju det som verkade hjälpa mitt immunförsvar att bli av med viruset helt och hållet. När min ”häxblandning” – vilken var slut när eländet bröt ut – äntligen var redo att börja förtäras. Då drack jag 30 ml morgon och kväll. Efter två dagar kände jag mig så pass frisk att jag vågade mig på ett styrkepass på gymmet! Om det var häxblandningen eller om förkylningen ändå hade gett med sig vet jag ju inte. Men skönt var det att äntligen kunna träna!

Det är så skönt att känna att det finns naturliga saker att ta när man blir dålig. Att slippa äta Iprene, Cocillana, Strepsils….. Det jag har tagit som jag inte liksom tillrett själv är kolloidalt silver, jag har gurglat med det, droppat in i näsan och svalt runt en matsked morgon och kväll. Men jag tror ändå att som fick bukt med eländet till slut var häxblandningen. Ska se till att alltid ha det hemmavid. Och att sova, meditera och bara ta det lugnt så att kroppen får läka ut i lugn och ro.

Igår planerade vi att ta med hundar, barn och Sarah ut på en picknick i skogen. Jag bestämde mig för att fixa varm choklad som barnen VILLE dricka. Inte O’boy utan en choklad gjord på mandelmjölk, kakao, kokossocker, lite socker och vaniljpulver. Jag lät dem smaka av under tillredningen så att de verkligen ville ha den.

Vaknade tidigt och yogade i lugn och ro. Sen bakade jag muffins. Du hittar receptet här. Kan säga att barnen gillade dem! 🙂
muffins

Vår picknick i skogen blev lyckad. Hundarna fick springa lösa, vi promenerade en bit. Hittade en glänta i skogen där vi kunde plocka fram varm choklad, te, mackor, sweetie och muffinsen. När vi satt där och mumsade började snön falla, tur att det finns lock till muggen, men ett lock som jag aldrig använder. Det låg kvar hemma i köksskåpet. Men vi hade ju lock till annat som kunde balansera ovanpå muggen. 🙂

yoyo
Yoyo lämnar inte bilen, vill för allt i världen inte missa en utflykt! ❤

Imorse vaknade jag också i tid. Så vid halvåttatiden stack jag och Yoyo ut på en långrunda. Årets första långrunda i snö! 🙂 Det gick inte särskilt fort och när vi sprang under träden i Slottsparken gömde sig stora pölar under snön. Gissa om jag blev blöt om fötterna Så när det var dags att äta proteinbar kunde jag inte stå still och njuta av vyn över Kalmarsund som jag brukar. Var tvungen att strosa för att inte få isklumpar till fötter. Men det gjorde inget, för det var trots allt lite mysigt att kuta i ett av snö ljusare landskap. 🙂

Sockerfria, mjölkfria, glutenfria och äggfria chokladmuffins

muffins.jpg

1 dl smält kokosolja
1,5 dl kokosgrädde
5 dadlar
1 tsk vaniljpulver
5 msk kakao
2 dl glutenfria havregryn
ca 0,5 dl kokosmjöl
ca 0,5 dl kikärtsmjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk äppelcidervinäger
1 msk fiberhusk
Några jordgubbar och blåbär

Gör så här:
Smält kokosoljan. Häll i äppelcidervinägern.
Kör dadlarna i mixern.Häll i kokosolja och kokosgrädde. Kör en stund så att det blir en smet. Blanda ihop alla torra ingredienser. Häll i mixern och kör. Jag hade lite för lite kokosgrädde i så den blev lite för torr. Om det känns för torrt fyll på med mer kokosgrädde så att det blir lite smetigt.
Klicka ut i muffinsformar. Avsluta med att trycka i blåbär och jordgubbar efter smak och tycke.
Både vi vuxna och barnen tyckte att det var riktigt goda! 🙂